Mamma till Emilia och gravid med Lillebror ❤

 

Dom säger ju att sanningen alltid är det bästa för oss människor även om den sårar, men jag har funderat på om detta verkligen stämmer i alla lägen ? Jag menar inte att vi ska gå runt och ljuga utan är mest nått som jag låg och funderade på inatt när jag inte kunde sova. 

Om sanningen inte sårar eller är nått farligt och om en människa skulle må bäst av att inte veta allt/sanningen om nått, ska man verkligen berätta då o få den personen att må sämre?

Ibland när man väljer att vara ärlig och säga sanningen om saker till vänner/folk så väljer dom hellre att dra sig undan eller försvinna helt, varför? Kan dom inte hantera det? Skäms dom ? Detta vet jag främst gäller om mam tex har nån sjukdom/ handikapp så vet jag att folk runt mig har blivit sårade när dom säger sanningen och folk drar! Jag vet själv hur det är och jag har ett handikapp som kanske inte så många vet o har länge funderat på att vara rak med detta o prata om det öppet men är rädd hur folk ska undvika mig då, är uppväxt med att "vänner " drar pga detta o även killar när jag var singel! 

När det gäller tex förhållande och otrohet då tycker jag diirekt att det är bättre att vara ärlig direkt även om det sårar, den som har en kille/tjej som är otrogen är värd så mycket bättre då. Likadant om känslorna tar slut i ett förhållande så tala om det direkt istället för att spela i rädsla för att göra den andra ledsen. Sanningen kommer oftast alltid fram säger dom ju!

 

Vad tycker du/ni om detta?

Är sanningen ALLTID det bästa?

 

Och nej detta handlar inte om min familj eller mitt förhållande på nått sätt utan är bara nått jag låg och tänkte på när jag ej kunde sova.