Mamma till Emilia och gravid med Lillebror ❤

 

Den 21 November kommer nog alltid att vara en dag som innebär massor med blandade känslor , sorg och saknad för våran familj.

Idag efter kl 21 är det exakt 8 år sen våran älskade pappa tog sitt sista andetag med hela familjen runt sig.

Exakt 8 år sen cancern vann kampen efter 8 veckors hårt kämpande, så fick du frid och bli en vacker ängel, jag tror att du var för fin för att finnas här nere hos oss.

Jag kommer så väl ihåg när läkarna kallade in oss i ett rum och dom sa det att vi har två alternativ, det första är att vi opererar honom igen men då är risken stor att han dör på operationsbordet eller att vi slutar operera, ger honom smärtlindring så han inte har ont och låter honom få somna in.

Kommer ihåg att mamma och farmor kollade på varandra och sa direkt att plåga honom inget mer utan låt honom få somna in med familjen runt sig, låt honom inte få lida nått mer.

För er som känner mig eller har följt mig så bvet ni att det gick väldigt fort från det att vi fick beskedet till att han somnade in. 

Det tog nästan exakt 8 veckor, och på ca 3 1/2 vecka så opererades han 8 gånger!? Hur stark var han inte då som orkade med alla dessa operationer? Vi är så stolta över dig pappa och du kämpade verkligen in i det sista!

Det är helt sjukt vad åren går fort! Är det verkligen 8 år idag? Har jag klarat mig utan dig så länge? Jag som inte skulle överleva ett år utan dig pappa.

Nu sitter jag här med världens bästa fästman och den finaste dottern som du tyvärr aldrig hann träffa.

Emilia hade verkligen älskat dig och du henne, jag kommer att berätta om dig den dagen hon är tillräckligt gammal att förstå, kommer berätta om vilken underbar människa, pappa och make du var.

Hur du kämpade och ville alla dina nära väl. Hur mycket jag älskar dig och hur stolt jag är över dig!

 

Jag saknar din underbara humor, ditt skratt, dina kramar och din trygghet!

Vi var alltid ute och promenerade, cyklade, kollade fotboll och hockey, det är ditt fel att jag är den sportnörden som jag är idag.

Kommer saknaden och sorgen nånsin bli lättare tro? Eller är det som alla säger nått man lär sig att leva med tillslut för att man måste?!

Jag vill ha dig här hos oss, om du levde nu så skulle allt vara så mycket annorlunda och allt som har hänt dom senaste veckorna skulle inte ha hänt. vi skulle då varit en glad och lycklig familj tillsammans vi alla fem i familjen! Pappa du ska veta att vi barn kunde inte ha haft en bättre pappa och det menar vi verkligen, alla som kände dig älskade dig och saknar dig, saknar din värme och glädje.

 

Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva ner och få ur mig men då skulle detta inlägg bli jätte långt och med tårarna rinnandes från mina kinder så kommer jag att avrunda detta inlägg nu.

 

Imorgon kommer jag och mamma upp till Karlskoga för att göra det fint hos dig och hälsa på dig.

Vi har med oss Emilia så att du får se hur mycket hon växer.

Får jag en son nångång i livet pappa så kommer han stolt att få ha med Roger i sitt namn efter dig, det har mange och jag redan bestämt.

 

Jag älskar och saknar dig så det gör ont!